Lasersköld

2013-01-06

Fixed och growth mindset

Jag läste en intressant artikel iModern psykologi idag. Det handlade om olika mindset, och the inner game of tennis som det kallas av Timothy Gallwey bland annat. Där diskuterades tesen att människor som tror att de kan bli bättre på någon förmåga tenderar att förbättra sig mycket mer än de som inte tror att de kan bli det. Tidningen funderade runt en massa förklaringar, som att om man inte tror att man kan bli bättre, om man har ett så kallat fixed mindset så kommer allt som man försöker visa upp bara gå ut på att försöka visa på att man har en så stor medfödd förmåga som möjligt. Om man däremot tror att man kan utveckla och träna upp sina förmågor så blir man intresserad av att faktiskt träna upp dem. Sammanfattningsvis kan man i alla fall säga, om man tror att man kan träna upp sin intelligens, så blir man också intelligentare, och om man tror att man kan bli bra på alla möjliga andra bra saker så blir man också oftast bätter på dem.

Samma person, Timothy Gallwey diskuterade också en modell som han hade kommit på medan han coachade tennisspelare, därav ”the inner game of tennis”: Han hade sätt att hos många av de som han coachade så pågick en stark inre monolog när han försökte ge återkoppling som störde ut lite effekterna av det som han sa. [här skippar jag en massa bakgrund som jag tycker är jobbig att skriva ut] Han kom på två delar som var med och påverkade prestationen. Han kallade dem för Själv 1 och Själv 2. I princip så såg han en massa tillfällen då Själv 1 skällde ut Själv 2 (alltså när en tennisspelare skällde ut sig själv) Och han kom på lite olika tricks för att råda bot på detta. Som att såga åt tennisspelaren att fokusera på någon upplevelse istället för sin prestation.

Hur som helst så börjar jag nu komma till insikt hur mycket jobbigare det var att sammanfatta det här i text än i mitt eget huvud så jag ska återgå till mina egna funderingar liggandes i sängen samtidigt omedvetet under en god natts sömn.

Sov gott eller vad du nu gör!