Lasersköld

2010-05-23

Underlig fråga

Dagens insikt (åt minstonde hittills, dagen är ju ung) är en insikt om ganska subtil kommunikation. Jag har lagt märke till en nyans i ett sätt att ställa en fråga som ändrar sättet som det är möjligt att svara på en fråga. Jag börjar med lite bakgrund.

En vanlig fråga, som har många praktiska användningsområden är: Hur menar du? Den kan man till exempel använda om man inte förstår hur en annan människa (eller ett annat kommunicerande ting) menar och vill ha en förklaring. Frågeställaren begär då ofta i princip ett svar enligt "Förklara hur du menar du nu, jag är beredd att lyssna och anpassa mig därefter". Efter att den uteblivna biten av information har hämtats till frågeställaren kan man gå vidare och kanske ändra något eller göra precis samma sak som tidigare, fast med en rikare syn på världen.

Det ovanstående sättet att ställa en fråga på har som sagt ganska många spridda användningsområden och lämpar sig väl i en mängd skilda situationer. Det går även att analysera frågeställandet med spelteori, så här. Vi förutsätter att frågeställaren redan har ställt en fråga och att frågesvararen har förtroende för att ställaren gör sitt bästa för att de båda ska få den maximala nyttan (ekonomiterm, alltså: det ska bli så bra som möjligt för dem båda). Om svararen väljer att svara på frågan kommer då rimligtvis frågeställaren att anpassa sitt beteende så att situationen kommer att förbättras eller bli det samma, och om frågeställaren väljer att inte svara eller att ljuga kommer situationen antagligen att bli den samma eller sämre (beroende på vad det skulle kunna vara för lögn alltså).

Det som jag kommit på nu är att frågor som jag ofta uppfattat som ovanstående ganska konstruktiva frågor kan förväxlas med en annan typ av frågor:

Den andra typen av sätt att ställa frågor kan låta på ungefär samma sätt Hur menar du nu? Ibland kan det förekomma vissa variationer som gör att man direkt kan skillja på dem, men jag har inte kommit så långt i min analys än. Den stora skillnaden är andemeningen, eller meningen hos frågeställaren, som i detta fall är "Förklara hur du menar, jag tror dig inte och kommer inte att tro dig." Som det kanske framstår vid en kort titt på frågan är att syftet med frågan inte är att inhämta information som man tror att frågebesvararen besitter utan snarare att man ska kommunicera någon slags skepsis (tvivel) på det som frågeställaren säger, just har sagt, eller just förväntas, av frågeställaren, att säga.

Om budskapet uppfattas av svararen kan en spelteoretisk analys beskrivas så här: Förutsatt att frågetyp nummer två just har ställts så har svararen två alternativ (i denna förenklade modell, senare kanske jag tar med alternativ som att nita frågeställaren, köpa en bil eller prata om något som inte har med saken att göra): Svararen kan svara på frågan, eller låta bli att svara på frågan. Resultatet blir i fall nummer ett att svararen i praktiken verbalt (eller genom valfri kanal) förmedlar sitt svar, som genast förkastas av ställaren (båda vet att detta sker) och ingen förändrar något i sitt beteende. I fall nummer två kommer frågeställaren bara få mer bränsle för sin föreställning att det är något lurt med frågesvararens svar eftersom denne av någon anledning låtit bli att lämna den begärda informationen. För frågesvararen är alltså alternativet att stå ut med att svara för dövöra eller att vara tyst på bekostnad av ett minskat (antagligen ganska lågt) förtroende.

Det finns även ett tredje och ett fjärde fall. Det tredje fallet är att frågeställaren ställer en fråga enligt den första modellen (en fråga som frågeställaren är beredd att lyssna på svaret på) medan svararen tror att frågeställaren ställer en fråga enligt modell nummer två (och således inte kommer att lyssna på svaret).

Jag hoppas att medvetenheten av dessa möjliga situationer (att jag är medveten om situationerna) ska göra det möjligt att hitta på ett snyggt sätt att hantera även de situationer som inte har ett spelteoretiskt bra alternativ att genomföra… Men jag antar att det är upp till morgondagen att avgöra.

En mästare i tankeläsning ser till att vara lätt att tankeläsa