Lasersköld

2009-10-22

Jag kan ju redan allt

Det är så svårt att motivera korvstoppningen innan tentan. Jag kan ju redan allt, precis som vanligt. Tyvärr har jag stött på problem när tentarättarna inte verkar hålla med (konstigt). Tack och lov är jag åtminstone det minsta systematisk. Jag har kommit på tre saker som jag inte är bekväm att räkna på. Nu är jag mer bekväm med en av dem; perfekt!

Jag kommer nog snart att anse mig som klar och sluta pyssla med något annat än det himmla plugget. Jag har åter igen (utan att räkna hur många gånger det hänt förut) konstaterat att jag är programmeringsknarkare, så jag har en konkret rehabiliteringsplan för tillfället ("gör något annat en stund") som jag hoppas ska ge effekt snart, så att jag kan programmera igen. Nej! Jag vill inte programmera. Det kanske är bäst att sluta tänka på det nu, annars kommer jag bara börja igen. Tänk om jag hade missbrukat något annat i stället, som tv eller choklad. Då hade det säkert bara varit att sluta.

Jag är sugen på att skriva en bok. Jag tvekar dock när jag tänker på att Ingen skulle vilja läsa den, det är ju antagligen bara jag som förstår vad jag själv menar. Jag skulle antagligen inte orka skriva en hel bok. Jag har inget speciellt att skriva om (jag har bara titeln, och det hjälper ju föga)

Jag har märkt att det är svårt att hålla igång färdigheter som man inte underhåller. För bara ett tag sedan hade jag som mål att kunna bli någon slags personlig coach (mestadels för mig själv). Det fungerade rätt bra. Jag antar att om jag hade fortsatt likadant så hade jag redan skrivit åt minstonne halvvägs på boken.

Jag har noterat en viss vemodighet hos mig själv. Titta tillbaka kanske kan vara bra att göra när man ska göra något gammalt, men hur ofta gör man det.

Vi får se om jag får dåligt minne när jag blir gammal (jag har ju inte planerat det, men) jag tror att jag skulle klara mig ganska bra i vilket fall. Jag beter mig ju i hur som heslt som om jag glömt bort allting hela tiden. Det enda som jag aldrig verkar glömma bort är den himmla programmeringen. Men vem vet? Jag kanske kan bete mig som en dator när jag blir gammal.

Åter igen. Jag måste återhämta mitt positiva lynne: Vad kul jag har. Det här kommer att bli den bästa hösten.