Lasersköld

2009-08-17

De häftiga begränsningarna

Det finns många saker som är häftiga med den här världen. Jag håller nästan på att bli religös igen bara av att återupptäcka allt som är roligt. (Senast jag upptäckte det var någon gång i min lyckliga/traumatiska barndom) Som en metafor för allt jag tycker är roligt kan nämnas molnen på himlen. Jag har inte [på länge] noterat hur vackra de är – hela tiden. Det är som om jag inte kunnat ha tillgång till upplevelsen av moln på länge bara för att jag inte har kollat på dem. Konstigt, men det har ju alltid funnits viktigare saker att titta på.

En annan sak som jag finnes ohyggligt vacker, och som metaforen med molnen får symbolisera fast på ett mer symboliskt plan. Tror att jag börjar kunna ana människors begränsningar. (Det låter vackert, men egentligen är det nog bara mina egna begränsningar jag ser. Det spelar förståss ingen roll, de är vackra ialla fall) Det är som att genom att ana begränsningarna går det att utröna hur allt egentligen fungerar, och jag antar att det går i linje med mitt som jag antar omedvetna mål (paradoxalt nog är jag medveten av det 🙂 mål att kunna observera och, vilket jag antar följer därpå, kontrollera alltihopa. Det är tufft att vara så inställd på att göra något att man själv inte kan göra något åt det, men jag antar att det är min lott. (Det är, vilket även måste medges, även ganska belönande att komma närmre ett sådant mål.)

Mina små skyddslingar börjar nu även göra ungefär som jag vill (datorerna alltså) Allt verkar tyda på att jag är beredd att ta mig an en ny termin. Jag antar att det kommer att behövas, min känsla av att ha koll på saker brukar minska drastiskt precis efter att terminen väl startat. Det är bäst att bulla upp självkänslan och ta sig an situationerna med nya tag. Floskler, jag vet, men jag försöker hålla skener uppe åt minstonne för mig själv.

Det är underligt att det finns så mycket framför näsan som jag inte ser Även då jag vet att jag inte ser det