Lasersköld

2009-03-16

Insikterna hopar sig (det är vår)

Det verkar som om jag nu är tvungen att inse något av allt det jag inte förstått tidigare. Det är lite tråkigt att jag med mitt guldfiskminne antagligen visste det jag visste förut men sedan glömt bort det (Detta har jag dock nämnt så många gånger att det knappt utgör något slags nyhetsvärde för vare mig själv eller någon annan)

Själva insikten består i att jag faktiskt får ta tag i själv när jag ska vara glad. Jag har hela tiden haft valet mellan att vara glad eller att vara ledsen och jag har blivit förvirrad var gång jag fått frågan. Om jag vill vara glad eller ledsen, det är väl självklart? Jag har stött på samma oförstående till frågan när jag ställt den till mina tappra vänner. Det verkar som om de inte heller vet om de vill vara glada eller ledsna (naturligtvis har jag omedvetet filtrerat bort de som inte stämmer in på regeln ur min egen världsbild)

bakgrund Är det en så svår fråga? Jag menar: Varför ska jag vara tvungen att snirkla sig ur en sådan fråga när jag får den. Vill jag inte vara glad. Det var ungefär här jag bröt av mina resonemang. Jag kom ingenstans. Jag tjuvade lite och gjorde det enkelt för mig.

Vad är det jag vill, tänkte jag för mig själv. Jag kan fråga någon som vet, eller om jag inte har någon att fråga, som nu när jag sitter på min kammare och hänger, tänkte jag efter hur människor ur min breda erfarenhet brukar göra. Jag tänker på Arnold och Sylvester. Båda brykar när allt är över åt minstonne försökt röra sig från den mörka depressionen till den ljusa lyckan (även om de är så coola att de inte kan visa att de är glada när de har klarat sig, liksom mirakulöst genom en hel film.)

Det går att representera rörelsen grafiskt enligt

Arnold Sylvester-modellen Depp ————> Pepp

Jag kunde alltså välja mellan att göra som den matematiker jag var och göra som jag brukade försöka med alla problem, det vill säga komma på ett samband som alltid gäller och göra det tillhörande valet. (Detta skulle dock ta en del tid) eller så skulle jag kunna anta AS-modellen enligt ovan. Jag valde att eftersom jag föredrar att vara konsekvent och jag aldrig brukar hålle mig till någon slags samband att den AS-modellen var min grej.

slutsats Slusatsen blev helt enkelt. Var glad, inte ledsen, pappskalle.