Lasersköld

2008-07-14

Titel

Jag börjar se mönster i allt nu.. Jösses, det är farligt att vara ledig. För mig ialla fall. Det har gått typ fyra veckor, och jag börjar tänka mer abstrakt än jag någonsin tänkt förut. Det skulle kunna vara bra…

Jag kanske behöver använda mina metoder. Som det ser ut nu så håller jag bara på och inveklar mina resonemang till iogenkänligheten. Lite praktisk övning.

Det är problematiskt med teori. För min del måste jag koppla med verkligheten (verkar det som) praktiskt. Annars blir jag galen (ungefär som jag håller på att bli nu) (allt detta är en efterkonstruktion, jag har ingen aning om det faktiskt stämmer)

Nu håller jag föresten på att göra samma sak igen. Det är helt tokigt. Jag håller på att analysera mitt eget beteende när det gäller att annalysera mitt eget beteende. Jag börjar tro (som jag visserligen har trott ett bra tag) att ledighet inte är något för mig. Det är först nu som jag börjar se mönstret (ATTNAS!) Jag angriper alla delar hos mig själv som jag skulle kunna förändra, alla metoder för att kunna göra saker. Problemet är att det är det ända jag gör. Jag använder aldrig metoderna.

Okay. Det börjar bli dags för ett mål. Om jag ändå ska bli munk, så är det bäst att jag klarar av att hantera några veckors sysslolöshet. Altså:

Jag vill kunna klara av att vara sysslolös ett tag utan att åstakomma mig själv svåra plågor

eller allra hellre

Jag vill kunna vara sysslolös ett tag, och kunna må ganska hyvelns.

Det börjar bli sent, jag ska försöka sova.

Håll tassarna borta från dig själv!