Lasersköld

2008-03-18

Problemet med att läsa tankar

Det finns ett antal problem innom området att läsa tankar. Det första och mest fundamentala är problemet att över huvud taget kunna läsa tankar. Tack och lov är detta problem så funtamentalt att själva problematiken kring tankeläsning kan ses som beroende av endast denna parameter, det vill säga om subjektet (du till exempel) kan läsa andras tankar eller inte. Om så inte är fallet finns inga tankar, tillgängliga att läsa, och problemet med att läsa dem är inte tillgängligt i annan form än just läsandet av tankarna. Med andra ord, att inte kunna läsa tankar är inget problem innom sfären problematiken med läsning av tankar.

Det första problemet (ovanstående problematik exkluderat) är problemet med själva problemet. Som Kalle Anka uttryckte sig: Problemet med angripandet av ett problem är själva angripandet av problemet. Här finns inte mycket mer att tillägga förutom alla attans bananer som bör undvikas och brukar ställa till bekymmer.

Nu däremot kommer vi till ett område som jag tycker är intressant, nämligen, problemet med att människor inte tycker samma saker från en tidpunkt till en annan, eller att de flesta tankar i alla fall har någon anledning som är helt logiskt i huvet på den som tänkt dem men kanske inte säger så mycket för de som inte tänker med samma huvud.

Om det inte vore så stor debatt kring problemställng minus ett (innan det börjar komma upp problem med tankeläsning över huvud taget) skulle det kanske vara lite mer tydligt att den korrekta tankeläsning som de flesta (generalisering från min sida) i många är helt värdelös. Kanske för att den tanken som de just läst av hade en helt annan innebörd än vad de trodde från början, eller så var den så flyktig så att den övergavs vid en andra tanke (som tankeläsaren såklart inte ägnar lika uppmärksammhet).

Det är faktiskt ganska underligt att så få människor ägnar sig åt tankeläsning i praktiken. Jag undrar om det beror på en massa problem som inte är problem eller att de har sådan ångest med alla sina obefintiliga problem att de skå krångla till det ytterligare genom att försöka dölja vad de själva tänker. Dessutom finns det de människor som krånglar till det ytterligare genom att skriva om alla problem som han tycker uppstår och på så sätt bara lyckas med att förvirra alla som läser.

Det är såklart bara en aspekt av det hela. Men om man bortser från den och bortser från att det ska vara något trassel med angripandet av problem och tjafs (bortsett från kan de lika gärna vara vad som helst) och sedan bortser från det enda negativt numrerade kvarvarande problemet varpå alla andra problem vilar. Då kommer man tillslut kanske komma till någon insikt om att världen är vacker eller att alla tankar som tänks är fina och alla människor är vakra eller något sånt helt meningslöst. Med lite tur. Och med lite tur så finns inte något av alla oviktiga problem som ändå inte är någon mening att lägga tid på, utan bara en massa utrymme för lycka och välbehag.

em Det kanske inte finns några problem

em Bara problematiska sätt att se på saker

em Finns vadå föresten?