Lasersköld

2008-03-07

Jag blir ständigt lika förvånad

Varje dag är jättespännande, jag förstår inte. Inget negativt i att inte förstå, jag förstår bara inte att jag inte förstått tidigare det jag verkar förstå nu… det vill säga om jag verkligen förstår det. Det kan ju faktiskt vara så att jag har lyckats lura mig själv igen och bara tycker att jag kommit till någon insikt, men det är som vanligt vardagsrutin.

Det som är så förvånande är att varje dag förvånar mig lika mycket. Jag blir som fascinerad över hur det kan finnas så mycket spännande saker som kan dyka upp från ingenstans och förvåna mig. Det är häftigt, och samtidigt läskigt. Jag vet ju faktisk inte alls vad som komma skall ens de närmaste dagarna, Det kan ju bero på mig själv naturligvis, jag har skjutit allt framför mig den senaste tiden i en sådan grad att jag inte ens hunnit skriva ned mitt veckoschema till skolan (inte godkänt i planeringskursen om vi skulle ha en sådan).

Det är ganska gulligt av världen att lägga ned så mycket energi på att hitta på olika saker som jag ska ha att göra. Även om jag fascineras av det så är det inte alltid som jag är på humör att uppskatta variationsrikedomen som uppstår i mitt liv, ibland tycker jag till och med att den är irriterande. Jag antar att det är såna tillfällen som jag själv uppfattas som irriterande av världen som försöker hitta på en massa roliga saker som jag ska tycka är roliga, men som jag ägnar föga glada tankar.

Det är inte säkert föresten. Min senaste upptäckt här i världen, under mitt livslånga forskningsprojekt för att lära mig allt, är att världen kanske inte alltid mår som jag mår. Det är en sån där skum sak som jag gärna generaliserar och påstår att det är typiskt mänskligt. Jag brukar nämligen få för vana att tror att världen är irriterad på mig när jag är irriterad på den. Det skulle kunna vara en korrekt observation å ena sidan. Jag menar jag kan mycket väl vara jätteirriterande när jag är irriterad. Å andra sidan så har jag aldrig stött på data som har verifierat tesen i fråga. Jag brukar bara vara väldigt irriterad då jag sett efter. Jag har inte kommit fram till när världen egentligen är lugn och harmonisk än, men det brukar å andra sidan inte stålla till några problem.

Man skulle kunnag fål förö sigm att det är svårt att förstå vad det är jag försöker säga, men då har man inte tagit i beaktande att jag kanske inte från början visste vad det var jag ville ha sagt… Jätteskumt

‘Kom in’

‘Vad är det frågan om?’ svarade den långnäsade gråtrasten

‘Du är ovanligt färglad för att vara grå’

‘Det var inte jag som valde mitt namn’