Lasersköld

2008-01-18

Det börjar ta fart

Jag är förvånad över hur mycket meningar det går att utröna ur en backe med en massa snö. Jag menar, jag blir ställd över hur mycket lärt mig av att åka skidor i en vecka.

Ja, jag har varit till Åre, och det finns tillräckligt med praktiska detaljer som jag skulle kunna nämna för att jag skulle kunna fylla upp en massa sidor med text (godtycklig text- och sidstorlek) Jag är, vilket kanske noterats av den flitige läsaren, tämligen ointresserad av praktiska detaljer. (förutsatt att de inte är direkt användbara innom en snar framtid [eller motsvarande definition. Jag tänker hur som helst inte diskutera dem här])

Det som förvånat mig under den senaste veckan har varit hur sättet att angripa skidorna, snön och backarna man åker nedför har haft en direkt metaforisk koppling till andra saker som behöver angripas i resten av mitt så angripsfulla liv. För att tala ur det berycktade skägget så försöker jag egentligen säga att om jag lyckas angripa diverse småproblem på samma sätt som jag angripit skidåkningen kan jag mycket väl åstakomma spektakulära saker. Det går helt enkelt att tillämpa skidåkningen på en stor del av resten av mitt liv, utan att jag behöver vare sig skidor, snö eller en en brant kulle att ta mig ned för.

Det finns nu ytterligare två intressanta synsätt, värda att poängtera.

1: Jag kan såklart tillämpa alla andra tilvägagångssätt på skidåkningen. Det vet jag. Det har jag redan gjort. Att åka skidor är till i mångt och mycket likt att dansa. (Jag utgår ifrån hur jag dansar och åker skidor för att inte skapa missförstånd) Numera är det för mig ännu mer lika, jag ser fram emot att få ta upp dansen igen efter hemkomsten.

2: Eftersom det är så lätt att tillämpa skidåkning i tillämpning av alla problem, antar jag att man kan göra något motsvarande med alla andra vetenskaper och metoder. Jag gillar generella resonemang. Detta betyder i princip att om jag lär mig tillräckligt med saker från olika områden så kommer jag i princip att lära mig hur jag ska angripa vad som helst annat i hela världen. En ganska upplyftande tanke, faktiskt.

Jag antar och utgår ifrån att många som läser mina tankar väljer att helt förkasta dem. Det verkar ju helt klart vara dumheter som jag diskuterar. Hela jag är naturligtvis heldum. Det är som med all riktig kunskap, antar jag. Man måste förvärva den själv och jag är fast övertygad om att ingen som faktiskt har kommit på samma sak som jag kommer att förstå det jag tycker att jag kommit på (hur fel det nu inte är) Jag glädjer mig hur som helst åt att jag lärt mig att åka skidor, oavsett hur lite jag lärt mig om omvärlden.

Världen är helt plötsligt vacker

Jag visste att det här skulle hända

även om jag inte trodde på det