Lasersköld

2008-01-03

Det är konstigt

Det är så himla knäppt! Jag menar… typ alltihop. Jag kan gå omkring och komma fram till jättehäftiga saker, det är bara att, ju häftigare saker jag kommer på, desto dåligare mår jag. Och jag förstår inte varför. Inte helt och hållet i alla fall.

Det är inte så konstigt att det ska vara svårt att komma på något nytt om man måste genomgå en massa plågor för att ändra på sig. Det är skönt när det är över förståss. Och häftigt på något sätt. Det vore kanske inte någon prestige i att komma på saker om man inte fick lida lite för det… bara… konstigt.

Om någon sa till mig att hela världen voro fyrkantig (och förutsätt att jag skulle bry mig om jorden vore fyrkantig eller formad som en chockladmunk) skulle jag så klart inte tro på dem, inte ett dugg. Inte ens när de la fram sina bevis som bevisade att jorden var just fyrkantig och inte rund. Jag skulle förkasta det, utan att tveka en sekund. Jag skulle förkasta det fastän jag egentligen visste att det var sant. Sedan skulle jag lida plågor för att jag förkastade den del av mig själv som försod att jag var dum som inte förstod att bevisen bevisade beviset. Sen skulle jag lida plågor då de båda delarna av mig själv bråkade med varandra. Sen skulle jag förstå att jag redan var övertygad för länge sen… jag förstår inte riktigt varför… Jag tror att jag kommer närmre… Om jag bara visste att den var formad som en munk.

Det här året ska bli det bästa året jag någonsin varit med om, det har jag lovat.

Varför mår jag så dåligt av att gå frammåt?

Jag tycker nog om att må dåligt… på ett bra sätt…