Lasersköld

2007-10-01

Vad dumt

Jag är så knasig, jag har inte ens bytt bort den gamla bilden på mig själv med allt hår från mitt space, eller min rymd som det skulle heta på ren svenska. Jag måste påpeka att jag inte har haft hår på mycket mycket länge. Just nu känns det kanske som att just min inaktivitet i multimediasamhället kan ha sin naturliga förklaring i min ökade medverkan i det värdsliga sammhället. För mig verkar de båda motverka varandra.

Är jag en tillbakasträvare? Jag är säker på att fler ställer sig själva den frågan. Jag är säker på att ännu fler försöker göra sitt bästa för att inte räknas in i den tidigare gruppen. Vissa köper fina kläder, ändra registrerar sig till facebook. Oj oj. Jag har ju knappt sett facebook. Jag bara sitter här i min inskränkta hörna och säger fula saker, som att facebook skulle vara motsvarighet till lunar, med lite mer vuxen inriktning. Dumt sagt, kanske. Jag var en utav dem som började dumpa mitt lunarmedverkande innan det blev riktigt opopulärt bland mina kompisar. (Det är inte skryt. Jag kanske ska påpeka att jag är världens mest blygsamma person) Jag förstår gärna skillnaden innan jag börjar på något som verkar vara likadant. Det vore trist om facebook bara var ett slags suplement för alla dem som egentligen inte ville sluta använda lunar, men som såg sina kompisar falla bort som döingar och som dessutom inte skrev något annat än dessa uttjatade ‘Tja, va görs’ varje dag i varandras gästböcker.

Men jag vet inte. Jag bordekanske kanske sakna det datoriserade livet där man egentligen inte behöver göra något annat än att fråga vad kompisen gör varje dag (då man kanske borde ana att den man skriver till endast svarar om hon inte har någonting att göra och först då kontrollerar vad man skrivit till henne) men på något sätt så kan jag inte få tillbaka den känslan jag hade förut. Känslan att möjligheterna fanns därute, där vi alla är sammankopplade på något sätt. Ibland kan jag tycka mig lite dum (även om det händer allt mer sällan) att jag inte tar chansen och satsar helhjärtat på att exploatera min frisyr i min blogg eller min potentiella facebook. Tyvärr räcker inte denna känsla till för att jag ska ta mitt ansvar och ta del av den interaktiva gemenskapen igen. Jag vet inte varför…

Kanske har jag blivit galen…

Kanske har jag skaffat mig ett liv.