Lasersköld

2007-08-01

Problem

Det verkar som om jag gjort en sån där tabbe som man ångrar i efterhand, och vet att egengtligen så skulle det ha blivit mycket bättre om man bara förändrade en endaste liten pyttedetalj, du kanske vet vad jag menar. Eller ja… du bör inte veta vad jag menar eftersom jag har lämnat så många saker ospecificerade.

Det gick över hur som helst. Inte själva problemet utan känslan av att det var ett stort problem. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, en styrka eller svaghet. Men på något sätt har jag lyckats mutera min hjärna till att inte haka upp sig på problem. Jag undrar hur mycket bekymmer det kommer att kosta mig när jag inte tar mina bekymmer på allvar och lullar omkring som inget hade hänt.

Om man inte bekymmrar sig över problemen är de kanske inga problem föresten kanske. Jag vet inte. Men om jag har slut på pengar och ingenstans att bo och ett galet jättemonster från Mars just har ätit upp alla mina kompisar, så kanske det inte spelar så stor roll… Missförstå mig inte. (Jag som antagligen är den enda som läser min egen blogg. Jag måste säga att jag är nog den människa på jorden som tycker att min blogg är intressantast, jag är nog en utav de få som har lagt till mig själv på min msn-lista tyvärr kan jag inte skicka medelanden till mig själv) Jag skulle nog bli ledsen om mina pengar var slut mitt hus uppbrunnet och mina kompisar uppätna (tänk själv en typ som går omkring och ler när han vet hur sorgligt det borde vara) missförstå mig inte igen… Jag vet inte jag kanske målar in mig i ett hörn om du vet vad jag menar.

Är jag för ospecifik nu igen? Eller är jag bara snurrig? Den som inte är intresserad (eller jag själv) kan med gott samvete sluta läsa NU, för nu kommer det som är mest intressant (subjektiv värdering)

Om människan bode på månen, vore hon lycklig? Dum fråga kanske, det tycker jag också och därför tänker jag inte svara på frågan. Den intressanta frågan lyder: Är DU lycklig. Vore du lycklig om du bodde på månen. (Ytterligare intresseförfallna kan sluta läsa NU) Jag har sett människor som hävdat att de har nyckeln till att bli lyckliga (Okay, jag har inte sett så många av dem, de flesta har jag läst om på internet; dåligt exempel ? bedöm själv) Okay de har inte (alla) lovat några att de ska göra mig lycklig men de har lovat mig att de ska ge mig något som jag själv trott s ka göra mig lycklig.

Jag vet inte om jag håller på att tappa greppet. Enligt min tro, filosofi, personliga religtion angående mig själv är jag övertygad (jag menar att det är vad jag tror, inte vad jag hävdar ska vara verkligheten. Eller det är kanske vad jag menar bara att jag tror att jag själv inte hävdar något som jag tror bara för att jag vet att jag tror det och att det inte är säkert att det är stämmer med verkligheten. Vems verklighet föresten?) att en människa inte går bakåt i utvekcklingen, utan bara frammåt. Undantag finns naturligtvis, såsom olyckor, demens med mera, men du vet vad jag menar. Det som kan tyckas vara en reggression (eller inveckling) är att jag numerar känner mig påverkad av de som tycks, i mina öron, utlova någon slags recept på lyckan eller vägen dit.

Den som nu fortfarande läser, med undantag för mig själv, kan nu se sig själv som antingen en mycket ihärdig läsare, eller mycket duktig skumläsare, och kanske börjar bli medveten om att det går att komentera bloggen för att säga vilken massa strunt som står i den. Jag skulle endast läsa en sådan här lång databaserad text på dator om den voro mycket intressant.

Jag undrar företen hur mycket bred text drar till sig uppmärksammheten, om den drar till sig uppmärkasammheten aldeles förskräckligt voro det dumt att ha bred eller fet text i ett stycke text över huvud taget. Jag menar bilden som jag får av ett stycke med text innehållande fet text är att det bara är den feta texten som synns. Jag kanske har fel. Jag vet människor (återigen på det vida internet) som använder sig av fet, kursiv och konstig sätt för att på ett konstigt sätt påverka det som jag för stunden läste. När de tänkte "nu ska jag skriva i fet stil på min hemsida för att påverka alla som läster det" hade de säkert en lömsk plan som innefattde mig. Jag skulle sedan vilja svara i deras uschla gästbok att den det tricket inte fungerade på mig.

Men vad vet jag jag jag kanske gjorde precis som de ville men jag förstår inte varför de skulle göra sig besväret att influera mig om det inte fanns ett sätt att svara. Jag brukar ofta få en känsla av motlust när någon försöker influera mig till något. Det något som de (skurkarna på internet) försöker få mig att görar innebär ofta att jag på något sätt ska föra över mina pengar till dem. Om jag i stället för denna motlust fyllts av intresse och glädje över det som givits istället för misstänksammhet hade jag antagligen gått på det enkla tricket och givit dem vad de ville ha. Att jag inte stött på någon som bara begär ett enkelt svar från den stora världen känns ganska underligt, Det måste vara så att de (skurkarna) inte har vett att värdera interaktion mellan människor mer än pengar (som ändå är värdelösa..)

Du. Några sista ord: Jag skulle antagligen inte svara på några som helst inflytanden om jag lyckades komma på dem.Speciellt inte i en vanlig blogg. När man kommer på någon som vill påverka en brukar det sissta man känner vara vällust och sammarbetsvilja.