Utvecklingsparadoxen
Visst är det bra konstigt? Jag går omkring här och tycker att jag lever ett liv där jag lär mig av mina missar och försöker rätta till dem. Ändå kommer det bakslag som göra att jag börjar ifrågasätta min egen kompetens. Ett sådant inträffade igår.
I nitton år har jag ätit mat, i nitton år har jag stoppat in maten i munnen och sväljt den, men genom något som endast kan förklaras som en mystisk slump har det på något sätt undgått mig att man faktiskt kan tugga maten en hel del extra. Det kom jag fram till igår. De direkta effekterna blev:
- Jag blev mätt på hälften så mycket mat
- Jag blev inte dåsig i huvudet som alla andra gånger jag ätit mig mätt
- Min mage krånglade inte en enda gång under hela dagen
- Min andedräkt förbättrades
Hela händelsen fortsätter att förbrylla och jag inser att, om jag hela mitt liv undvikit att tugga maten helt i onödan utan att tänka på det, så måste det finnas miljoner fler saker som jag gör helt paj utan att ens märka det.
Andra inlägg från bloggen
2024
Använda cpp som ett skriptspråk (2024-12-03)
Mekaniskt tangentbord Lasersköld L1 del 1 (2024-11-14)
Alphasmart neo 2 font editor (2024-10-11)
Bloggen är äntligen fyttad (2024-09-24)
2022
Figurer i skuggan (2022-06-04)
2018
prestandatest pa morgonen c (2018-11-21)
2017
Framsteg och frustration (2017-08-31)
2015
fix audacity startup bug on ubuntu 1510 (2015-11-24)
git subtree (2015-06-21)
add native code to android studio (2015-06-21)
2014
Ingenting (2014-11-08)
Äldre inlägg...